Min nya bloggadress är:

www.kekkeskrypin.blogspot.com

Hejhej.

Det är med lite sorg i hjärtat jag nu meddelar att jag inte ska skriva mer i den här bloggen. Som ni märkt så har det inte varit så mycket skrivande den sista tiden och det är nästan på pricken ett år sedan jag började blogga. Det har hjälpt mej hur mycket som helst med alla värmande kommentarer och allt råd och stöd jag fått. Men nu har jag bestämt mej för att gå vidare med mitt liv...

Och därför har jag skapat en ny blogg som jag börjar skriva i idag! HAHA! Där blev ni allt lurade!:P  Trodde jag skulle sluta blogga, hihi aldrig!^^

Anledningen till detta bloggbyte eller vad man ska kalla det är främst för att här ÄR jag min sjukdom. Jag heter min sjukdom och jag skriver bara om mina sjukdomar och så. Visst, det är det jag egentligen har bloggen till. Men det senaste månaden har jag mått riktigt bra och då har jag inte skrivit nåt här. Varför? Jo, för att jag inte har haft nått att skriva om magen. Och vad ska jag skriva om då? Typ så har det kännts, och jag vet att det antagligen verkar helt sjukt men det är så det är. Därför är det dax för en nystart där jag fortfarande kommer fokusera på magen mest (vilket är ganska givet eftersom att magen tar STOR plats i mitt liv).  Men jag kommer också skriva vanliga inlägg om vad jag gör och vad som händer i mitt liv. Jag har även varit någorlunda anonym i den här bloggen, vilket jag inte är i den nya. Mitt riktiga namn finns inte med men foton och sånt kommer det nog bli, jag vill liksom inte skämmas längre.. 

Jag hoppas, hoppas, hoppas att ni som följer min blogg och att ni som har länkat mej byter min adress och fortsätter att följa mej och mitt liv. Jag kan säga att ni andra "magotarm-sjuka" ger mej det största stödet av alla. Jag följer era bloggar varje dag och fastän jag inte önskar nån på jorden dessa sjukdomar så är jag glad att jag inte är ensam om det.

Tack för tiden som har varit här, vi ses på min nya blogg! =D

Massor med kraaamar från lilla mej!

p.s den här bloggen kommer ligga kvar tills jag sparat alla inläggen och så. man vet ju aldrig, det kanske blir en bok en dag;) d.s

Hejhej.

Nu är jag här igen;)

Jaa, dagarna går och här sitter jag. Så känns det. Jag gör inte så mycket. När F är hemma är det roligt för då har man ju nån att prata med och vi går ut och promenerar och lagar mat och så. Men oftast så jobbar han och då är jag hemma och har så kolossalt tråkigt. Det är inte så att jag sitter i lägenheten då och glor i väggen utan jag hittar väl nästan hela tiden på nåt att underhålla mej med. Men sällskap saknar jag verkligen. Samtidigt som jag har bott själv förut och vad gjorde jag då liksom?;P Udda som jag är (men mest pga av tristess) så räknar jag typ ner dagarna tills skolan börjar. Det ska bli skönt att få komma igång igen och träffa kompisarna och få en rutin i vardagen igen. Det är nog det jag saknar mest. Att ha fasta tider och ett schema igen och så vidare:) Idag har det i alla fall varit en riktig skitdag pga många anledningar så det ska bli skönt att lägga sej om några timmar och få vakna till en ny och förhoppningsvis bättre dag!

Imorgon kommer mamma och pappa ner till Stenungsund för att semestra lite och hälsa på så det ska bli trevligt:) Så på dagen imorgon ska jag och F ner på torget och handla hårfärg och almenackor. Sen när mamma och pappa har kommit ska vi handla mat (så man slipper dra sju matkassar på bussen när man storhandlat, wiie!) och så ska mamma tona håret på mej och så ska vi väl bara umgås. Ja det var väl det jag hade att säga. En kort och allmänt värdelös uppdatering:P Ni får ha det så bra allihopa!

Kramizar

Jag vill börja med att säga att jag är inte en sån som klagar. Och oftast tycker jag inte synd om mej själv. Så att alla vet det.

För jag måste skriva av mej nu för jag är så himla arg. Och ännu värre blir det för att jag tillåter mej själv att påverkas fast jag inte vill.

Mitt liv är inte enkelt.

Jag är (som ni nog vet vid det här laget;P) kroniskt sjuk. Det jobbiga är att det inte har gått att ställa en 100% säker diagnos på någonting än. Utan "antagligen" så har jag Ulcerös Colit, IBS och även kanske PSC. TRE stycken kroniska tillstånd. Vilket för vem som helst inte är speciellt kul att få eller att leva med.

Sen jag flyttade in i den här lägenheten med min pojkvän för sju månader sen så har ekonomin varit i princip obefintlig. Varje månad får man snåla och snåla för att ens få mat på bordet. Och om inte det fanns högkostnadsskydd på mediciner så hade vi båda svultit ihjäl vid det här laget. Men jag kan säga att nu börjar det kännas att man inte kunnat unna sej själv nåt kul på väldigt länge. Inte köpt några kläder eller sånt, inte kunnat gå ut nån kväll och ha skojj, ingenting. Och nu i sommar är det extra tufft eftersom att jag inte får studiebidrag då. I september kommer det vända för då kommer jag få mer pengar än förut + att F jobbar nu så det kommer lösa sej. Visste man inte det skulle jag aldrig orka med. Men man är tvungen att kämpa på liksom.. Men i vilket fall så är det väldigt, väldigt tufft..

Och så har vi vikten som sista jobbiga grejj här. Fortfarande syns ingen skillnad på vågen men jag hoppas att några kortison-kilon försvinner av sej självt så att jag inte behöver banta bort alltihop. Det vore trevligt att få på sej sina kläder när skolan börjar liksom. Jag ligger 5-6 kilo över normalt och som sagt så är det kläderna som är problemet. Dom passar inte. Och jag har ju inte råd att köpa några nya precis..

Och det jag vill komma fram till är att; JAG KLAGAR INTE!!

Jag har det fanemej inte lätt men jag klagar inte. Jag har alltid varit sån. Det krävs mycket om jag ska säga nåt. Och själva problemet är att jag klarar inte av att umgås med folk som bara gnäller. Klagar över allt och pratar skit. Jag orkar inte med det längre. Två så kallade vänner till mej hänger fruktansvärt löst bara för att dom klagar över så himla patetiska grejjer och en av dom är expert på att tycka synd om sej själv fastän hon har det mycket, mycket bättre än mej. Jag och min mamma brukar diskutera det här och mamma säger ju liksom det att det är för att alla människor har olika förutsättningar. Jag klagar inte när jag är förkyld för jag har varit med om mycket värre. Men en annan kanske klagar jättemycket och tror den ska dö för det är det värsta som den varit med om. Så ja, jag håller med. Alla har olika förutsättningar. Men jag orkar inte med dom här människorna mer. Och jag typ skäms för det.. För jag vill tycka om människor. Men på nåt sätt så har mitt tålamod tagit slut. Det kan nog bero på att det är extra tufft i mitt eget liv just nu. När man umgås med en vän så ska det vara ge och ta. Så när man inte får något alls tillbaka utan bara ger och ger och ger. Är det verkligen en vän då?

Ne, nu måste jag kila in i duschen om jag ska piggna till nån gång. Men det känns väldigt skönt att ha fått skriva av sej litegrann:) Det behövdes..

Over & Out

P.S Jag vill bara säga tack till min älskade mamma och pappa som ställer upp på alla sätt som finns. Är så himla tacksam för allt ni gör för mej<3 D.S

Hejsan!

Som ni märker så är det väldig dålig uppdatering här för tillfället. Så jag tänkte att det är bäst att ge er ett livstecken så inte nån tror att jag blivit jättesjuk eller nåt. För jättesjuk är jag inte utan det går riktigt bra med magen. Jag äter bara mat nu som hör till "baskosten", dieten som jag går på. Och jag tror att det är bra för magen. Jag har till och med kommit på mej själv med att må så bra ibland att jag inte ens tänker på att jag har problem med magen. Vilket verkligen tyder på att jag kommit en bit påväg. Så fastän det är fruktansvärt jobbigt med maten från och till så tror jag bestämt att det är värt det. Om en och en halv vecka ska jag börja föra in andra livsmedel i kosten så jag får se då om man kan komma fram till vad som besvärar min mage i kostväg. I övrigt, alltså dom få stunderna mitt liv inte kretsar runt mat, så är jag allmänt rastlös. När F jobbar så är jag hemma och sover och har allmänt tråkigt. Men jag umgås även med vänner och imorrn ska jag rensa lite bland mina grejjer här i lgh som ligger och skräpar. Jag känner att det skulle vara skönt att slänga lite gammalt skrot. Och så ska jag eventuellt börja läsa en bok för då har jag nåt att göra;) Idag har jag varit med några kompisar till Freeport i Kungsbacka. Inte speciellt roligt att åka på shopping när man är luspank, hade inte ens plånboken med mej liksom:P Men däremot är det roligt med trevligt sällskap och så hade jag inte varit på Freeport förut så det var skojj. Jag hittade några butiker som definitivt måste besökas nån gång vid senare tillfälle då jag har pengar:) Klockan sex ikväll kom jag hem och då blev det ett litet psykbryt för jag var trött och hungrig. Sen var dagens utmaning verkligen att sitta med fyra kompisar och kolla på när dom åt varsitt meal på mcdonalds. Och jag var hungrig men fick bara se på eftersom att jag inte får äta nåt annat än ris typ. Så som tur var så har jag ju älsklingen som snällt nog höll på med mat till mej när jag kom hem. Så efter att ha gråtit en skvätt över att det är så synd om mej (som inte får äta mat som alla andra och som inte har några pengar:P) så åt jag majspasta med tomatsås (som vanligt..) och med mat i magen och en kudde och filt i soffan så var jag nöjd:) Nu ska jag snart se på tv och sen blir det sängen. Och jag lovar att jag ska försöka skärpa mej vad gäller uppdateringen här..

Ha det så bra allihopa!!

Pussokram

Hejhej!

Jag ska alldeles strax gå och sova, är hur trött som helst. Men jag vill göra en liten uppdatering så ni vet att jag lever;)

* Dom tog emot min journal på Östra Sjukhuset i Göteborg så jag ska bli kallad dit till en läkare i september! Så nu kan doktor L ta sej i arslet!!:D Wiie!!

* Min och älsklingens lilla semester-tripp till Västerås gick jättebra och det var skönt att bara få vara och låna bil och få god mat och kolla på massa snygga bilar (det var ju power big meet där i helgen). Men nu är det skönt att vara hemma igen!;)

* Nu har jag börjat med "lågallergen"-kosten på allvar. Och jag hoppas att det ska gå bra. Jag skulle ha börjat för en vecka sen men jag orkade inte krångla med det under resan till Västerås utan jag börjar nu istället:)

Ja, det var väl det jag hade att säga. Imorrn ska jag träna yoga, träffa min kurator och så bara ta det lugnt. 

Kramiz och Godnatt

Hejsan!

Herregud vad varmt det är. Idag har värmen verkligen varit jobbig. En dag med lite lägre temperatur skulle inte sitta helt fel nu. Visst är det skönt att det är varmt men nu har det varit varmt alldeles för länge för min stackars kropp. De senaste dagarna har jag spenderat med att läsa och bara vila på dagtid och på kvällarna har jag varit med massa vänner och solat och badat (fast inte jag dock som är något av en badkruka:P). Så nu har jag färgen signalröd på ryggen;P Idag har jag och F haft städdag, för så lortigt som det var i lägenheten har det nog inte varit sen vi flyttade in. Men jag skyller det på värmen för vi har inte orkat med att städa när det har varit så varmt, men någonstans går ju gränsen så idag har vi storstädat och tvättat massor. Sen åkte vi ner på torget och hämtade ut linser till mej och så spenderade vi en lång stund inne på Ica där vi handlade. Jag fick nämligen alla papper av dietisten idag, om kosten jag ska äta nu. Och det var inte det lättaste att hitta allt det när man inte ens vet vad det är;P Men tillslut hade vi fått ihop allt, och jag vet fortfarande inte vad man ska göra av det och så men jag får läsa alla papper ordentligt och lära mej helt enkelt:) Nu har älsklingen åkt iväg med polarna för att bada igen men jag stannade hemma. Jag är så fruktansvärt matt och trött nu och har ont i magen (kors i taket:P), så jag ska ha en mysig hemmakväll med "Allsång på Skansen" och "Morden i Midsomer". Imorgon åker jag och F till Västerås där vi ska bo hos min mormor och besöka våra släktingar och så är det ju power big meet så det blir nog att kolla på en hel del bilar också:) Jag gruvar mej inför tågresan ifall det är varmt och trångt och mycket folk och ja, lite toaångest och så har jag också. Men jag hoppas det går bra. Jag ska tillägga också att min mormor inte har internet så det blir inget mer bloggande för min del den här veckan. Utan det blir antagligen en lång uppdatering på måndag;) Men jag hoppas alla får en bra vecka, och att jag själv får en trevlig semester;D

Pusspuss

Hejhej.

Jag vet inte vad jag ska skriva faktiskt. Det har väl inte hänt så mycket. Igår mådde jag riktigt, riktigt dåligt och låg inne i lägenheten i soffan hela dagen tills älsklingen kom hem på eftermiddagen. Då tog jag tag i mej själv och tog min rosa pall och installerade oss i duschen^^ Då vet man att det inte är bra. När man måste sitta ner och duscha.. När det väl var överstökat åkte det på lite smink i bara farten och sen tog det tvärstopp. Vi skulle nämligen ut igår kväll så det var det jag skulle fixa iordning mej för. Men jag hittade fanemej inga kläder som passade. Jag tror jag provade nästan allt i min ägo men allt var för litet. Jeanskjolen gick igen med nöd och näppe men den kunde inte sitta så satans tajt när jag hade så himla ont i magen, jeansshortsen var bara att glömma, och så kläckte F ur sej att leggings blir väl bra men jag har samlat på mej så mycket vätska så leggingsen satt för tajt i vaderna! Ingenting passade!! Så fastän det var så jäkla varmt ute bestämde jag mej för att ta mina för stora baggyjeans, för det fanns ju helt enkelt inget annat. Och så passade inte dom heller!!! Jag kan ju erkänna att sammanbrottet var nära.. Men tillslut fick det bli ett par badshorts med ett svart linne till och bikiniöverdel. Så en timme sena pga  klädkris så tog vi bussen ner på torget och träffade några kompisar. Men jag orkade ju knappt ta mej framåt och satte mej vid havet medans de andra shoppade (det är nåt som kallas "Sundanatta" här i Stenungsund nu och igår var affärerna öppna till klockan 22 med massor med extraerbjudande och rea och sånt). Sen kom de och visade sina fynd och så kom det mer folk som vi umgicks med men jag orkade inte ens vara social. Och där går gränsen för mej. Okej om jag inte är pigg. Men när jag inte ens orkar prata med folk så är det faktiskt dax att åka hem. Så jag och F åkte hem tidigt. Och väl innanför dörren la jag mej på sängen och bröt ihop totalt. Jag tror jag grät i en timme i famnen på F som tröstade så gott han kunde. Det är alldeles för mycket nu. Jag vet inte vad jag ska få krafter ifrån längre. Älsklingen frågade mej när jag var så ledsen vad det är som är allra, allra värst. Och det är det som är problemet. Att det är inte en grejj som är allra, allra värst. Utan det är typ tio saker.. 

Idag sov jag ganska länge och sen har jag bara legat i soffan och läst. Jag läser "Luftslottet som sprängdes" av Stieg Larsson, den sista boken i Milleniumtriologin. Och nu har jag kommit halva boken och kan inte sluta;) Och det är skönt att läsa också för då tänker man inte på nått annat.. En gång har jag varit ut idag och då blev det en runda på affären men usch vad varmt det är! Jag vet att man inte ska klaga men jag klarar inte av den här värmen alls, jag gömmer mej inne tills på kvällen då det kanske är möjligt att gå ut. Sen är det inte roligt att vara i så stark sol heller när man får soleksem. Ikväll är det väl fest och röjj nere på torget men jag vill inte gå ut. Jag har ont i magen och har inga kläder och är inte alls på humör. F är ute och fiskar med en kompis och jag hoppas att han kommer hem ikväll så jag slipper sova ensam ifall det blir fler psykbryt..

Jag hoppas att alla har överlevt dagens hetta och att ni haft en bra dag!

Pussokram

  Hejsan!

Ja här sitter jag. Klockan är mycket och jag borde verkligen gå och lägga mej. Men eftersom att jag vet att helgen kommer innebära festande och sena kvällar så tänkte jag att det är lika bra att börja vända på dygnet redan nu. Alltså vara uppe länge ikväll och sova länge imorrn så att jag orkar vara uppe imorrn kväll osv. Min nedtrappning av kortisonet märks väl med att jag inte är lika speedad längre utan nu blir jag faktiskt trött på kvällarna;) På tal om det så är jag ju på sista veckan vilket jag är glad över. Vikten ligger på 68kg nu, vilket är deprimerande. Men det är väl bara att hoppas att det är vätska som doktorn sa och att det kommer gå tillbaka när jag slutat med kortisonet, lika som svullnaden i ansiktet gör. Så håll tummarna för att det blir så för annars får jag vara näck i sommar;P Igår kväll började jag kolla runt lite på internet angående IBS. Satt i flera timmar och läste fakta och bloggar osv. Och idag har det börjat sjunka in litegrann att jag kanske måste byta inriktning eller vad man säger. Allt har ju hela tiden varit inriktat på att göra UC bättre med mediciner och livsstil och kost osv. Och det är klart att jag måste fortsätta ta hänsyn till UC. Men om den är "vilande" nu och jag ändå mår så himla dåligt som jag gör så måste jag acceptera att jag kan ha IBS som ligger och stör. Och då måste jag även se vad man kan göra för att lindra den. Liksom kolla upp dom möjligheterna. Vilket känns konstigt. Men absolut värt en chans. Allt stämmer in så himla bra så jag har inget att säga till om. Så i förmiddags bestämde jag mej för att ringa min dietist (som btw får en stor guldstjärna för att hon är helt och hållet underbar!) och be om hjälp. För jag är säker på att maten har stor betydelse. Vid UC, men ännu mer om man har IBS. Och absolut gällande lilla mej som inte tål både det ena och det andra och som har krånglat med mat i flera år nu. Vi pratade i nästan en timme om allt och jag kan inte säga annat än att det var ett givande samtal och att jag nu har en plan för väldigt lång tid framöver. Det är en tuff grejj att genomföra och inte ett allt för roligt beslut. Men jag ska genomgå ett test nu eller hur man säger. Ett sådant borde man nog gjort på mej för längesen, men det är inte så vanligt att man gör detta. Jag ska äta så kallad "baskost" i en månad. För att efter det lägga till ett livsmedel i veckan för att se vad jag tål och inte tål, vad magen klarar av osv. Och med tanke på hur många olika livsmedel det finns så kommer det ta lååååång tid. Just nu orkar jag inte förklara allt runt detta utan jag skriver mer när jag fått all information skickad hit av dietisten och ska börja med det. Men kortfattat kan man säga att "baskosten" består av så snäll mat som det bara går att äta. Om jag äter det i en månad och inte blir betydligt bättre eller rent utav bra i magen så har jag inte IBS pga av massa saker som hon förklarade men som jag inte kommer ihåg;P Vilket ju kan vara bra att veta isf. Men jag kan alltså bli väldigt hjälpt av detta och det känns ärligt talat som att detta är min chans. I så många år som jag krånglat med allt vad mat heter så ska det förhoppningsvis äntligen bli någon ordning på det hela. Men detta är en extrem kost som inte ger kroppen allt den behöver så så jag måste dricka två näringsdrycker om dagen för att kroppen ska orka med. Så den här helgen ska jag äta massor med god mat och sånt jag vet att jag inte kommer få äta på väldigt länge;)

Angående magen så mår jag så himla dåligt. Jag har verkligen nått botten vad gäller svullen mage och magont snart. I vanliga fall så mår jag bra på morgonen och så blir det värre och värre ju mer jag äter och alltså ju längre dagen går. Men nu har jag ont och är svullen redan när jag vaknar, vilket inte alls är roligt. Det går ju aldrig över! För om jag säger såhär, att det gör ONT på morgonen. Och så blir det värre ju längre dagen går, så ni vill inte veta hur det då är på kvällen.. =/ Suck.. Och som om inte det räckte så har jag haft "hugg" och smärtor på högra sidan vid revbenen och så strålar det ut i ryggen. Jag har kännt av det lite smått från och till i några dagar men inte tänkt så mycket på det för jag har allmänt ont i magen och är öm i kroppen och har ofta träningvärk osv. Men idag har det gjort så jävla ont hela dagen. Jag har inte kunnat göra nånting, det gör liksom ont att andas.. Jag tog leverprover för snart två veckor sen som var bra så den borde det ju inte vara. Jag tog två panodil på kvällen men det hjälpte inte alls så jag vet inte vad det är. Men det gör jätteont och är obehagligt.. Usch. Men nu ska jag gå och lägga mej och läsa lite innan det är dags att sova.

Vi höres! =)

Hejsan!

Jag tänkte skriva lite om läkarbesöket jag var på igår.

För det första så slapp jag rektoskopin som tydligen var planerad. Wiie! Och för det andra så var det faktiskt ett givande samtal med doktor L. ÄLsklingen var ju med mej och höll handen eftersom jag knappt vill träffa doktor L själv, så det var jätteskönt;) Alla proverna jag lämnade förra veckan var bra. Leverproverna, blodvärdet osv. Svaret på "bajsprovet" lyckades doktor L få tag på tillslut och det var faktiskt normalt nu. Vilket var extremt skönt att höra. Jag är ju på sista veckan med kortison nu (5mg) och det är skönt att veta att man kan trappa ner utan att oroa sej så mycket och att kortisonet och alla andra mediciner faktiskt gjort sitt. MEN. Så återstår ju den lilla detaljen att jag ändå inte mår bra i magen. Och doktor L säger att min UC ska jag inte kunna må dåligt av just nu. Alla dom besvären jag har (ont efter måltid, jättesvullen och spänd, buksmärtor som är hemska ibland, att det onda går över (iaf tillfälligt)  efter toalettbesök, bubblig, gasig och allmänt körig m.m.) är inte min UC, eftersom att alla värden och bajsprovet är normalt. Doktor L kom snarare på att alla dom besvären jag har är fullträffar till IBS. Jag blev inte särskilt paff att han drog den kopplingen för jag har sen flera år tillbaka blivit ifrågasatt IBS. Bara det att det aldrig har "blivit något av det" eller hur man ska säga. Det är bara ett halvår eller ett år sen ungefär som man ville koppla mina besvär till IBS, och då nästan ge mej den diagnosen. Men jag orkade inte med det då. Det kanske låter konstigt men då hade jag precis fått veta att jag hade Ulcerös Colit + att jag kanske även hade skleraserande colangit. Och när dom då i samma veva drog in IBS så pallade jag inte. Jag är ganska säker på att jag gick hem och grät och sen bara helt enkelt bestämde mej för att jag inte skulle ha det också. Sen har det inte kommit på tal och jag har förträngt det typ:P Så igår när doktor L började prata om det så var det inte så avlägset för mej, det låg nånstans i bakhuvudet om man säger så. Det värsta var ju att F var med mej och han och jag har inte diskuterat IBS nån gång. Han hade aldrig tänkt på att jag kanske har det med. Man är så insnöad på UC hela tiden liksom. Iaf så blev han helt lyrisk för att allt stämde in så himla bra på mej. Eller inte lyrisk kanske men lite exalterad blev han. Så nu kan jag inte gå hem och låtsas som att det regnar. Det känns som att det är kört den här gången, att jag är avslöjad liksom. Om en timme ska jag till min psykolog vilket behövs efter allt detta. Jag vet inte om jag orkar ta till mej ytterligare en kronisk diagnos den här gången heller, men jag känner att jag är tvungen nu. Så nu ska min psykolog få hjälpa mej att acceptera detta faktum.

Ska två eventuella kroniska diagnoser bli tre?

P.S Jag bad även doktor L att skriva en remiss till Östra Sjukhuset i Göteborg vilket han skulle göra. Så någon dag denna veckan skickas mina journaler till Mag och Tarm - avdelningen där. Och jag hoppas, hoppas att dom tar emot mej. Det kan ju inte bli värre än vad det har varit.. D.S

Hejhej!

Och glad midsommar i efterskott!:D

Älsklingen gjorde sej väldigt opopulär i tisdags genom att ha sönder vårat mobila bredband. Så det är den enkla anledningen till att uppdateringen här inte varit den bästa. Nytt internet kommer till veckan nån gång:) Just nu har jag lånat en kompis internet (usch vad man är beroende..), för F var ute och festade igår kväll och det var inget bra på tvn så då var jag ju tvungen att ragga tag på ett internet så att jag kunde kolla allas bloggar och facebook osv. Så nu har jag ro i själen tills det nya bredbandet kommer;) I veckan som har gått så har det väl inte hänt nåt speciellt. Jag har fått kryckor av doktorn för min onda fot men jag blir bara jättearg för att jag knappt orkar ta mej fram med dom så jag håller mej lugn istället (behövde bara använda kryckorna om ja skulle gå längre än 100m). Magen var jättejobbig igår, rännde på toaletten titt som tätt och ont i magen har jag haft i några dagar också. Men ingen diarre än så länge så då är det väl lugnt. Imorgn trappas det ner till en prednisolon. Spännande.. Vill så gärna bli av med kortisonhelvetet samtidigt som jag inte vet om min mage är så pass bra att det går. Men det får visa sej. Jag ska till min hemska läkare på tisdag också, är redan typ nervös för jag orkar inte med honom, men F ska följa med så då känns det mycket bättre:) Det som bekymrar mej mest fysiskt just nu är en hemsk huvudvärk som jag haft i fem dagar nu och som inte ger sej. Jag vet inte vad den beror på =/. Och jag brukar aldrig ha ont i huvet liksom. Suck. Jag hoppas det går över tills imorrn. Midsommar har det ju varit nu också! Fredagen spenderade jag med pojkvän och goda vänner i Lysekil där vi grillade och hade det trevligt och på kvällen blev det fest:) Jag gick (hoppade:P) så himla långt med kryckorna bara så jag har träningsvärk fortfarande i armarna och ryggen och överallt tror jag:P Tro mej, det är inte lätt att vara trött och svag och samtidigt behöva använda kryckor.. Igår var jag rejält trött så jag bara tog det lugnt, och samma sak är det idag. Astrött och huvudvärk. F är bakis och ligger och sover, så jag ska snart tortera honom litegrann (jag som inte dricker alkohol finner det lustigt att man dricker sprit och orsakar sej själv dåligt mående, och tkr därför att man får skylla sej sj när man är bakfull och jag tar därför ingen som helst hänsyn till det utan passar på att tortera personen i fråga lite extra bara för att jävlas;P). Jag är så snäll så, hehe xD. Men nu ska jag kila, disken kallar;)

Jag hoppas alla haft en trevlig midsommar!!

Over & Out

  Hejsan.

Jag känner mej så värdelös..

Idag vill jag varna för att det blir ett väldigt ytligt inlägg. Jag vill inte gnälla över ytliga saker när jag själv vet att det finns värre grejjer men jag måste få det ur mej och då får det bli här.

Och jag vill börja med att ge mej själv förstapris i förnekelse och dumhet.

Jag är så himla korkad ibland. Eller inte korkad, snarare blind för verkligheten. Eller en kombination av båda..

Jag är 163 cm lång (kort;P). Och väger helst ca 62 kilo. Det är min matchvikt där jag trivs bäst och där mina kläder sitter som dom ska;) När jag varit sjuk i skov har jag varit nere och vänt på 58,5 kg och som mest när jag varit frisk vägde jag 68 kilo (och då var jag väldigt vältränad men lite, lite mullig kanske). Men sen i höstas har jag vägt 64 kilo stadigt. Inte gått vare sej upp eller ner. Förräns jag fick skovet jag har nu då jag gick ner till 61 en snabbis men sen la sej vikten på 63. Vilket är helt okej. MEN. De senaste veckorna har vikten ökat stadigt och skrämmande fort. Och det beror inte på kosten eller så för jag äter helt okej och jag har börjat träna regelbundet. Jag gillar inte att väga mej och skulle helst inte vilja ha en våg i min ägo. Men pga sjukdomen är det ett måste att hålla koll på vikten vid diarreer, kortisonkurer osv. Och sen jag började med kortisonet för sju veckor sen eller vad det är nu så väger jag mej varje måndagsmorgon, bara för att hålla koll på ev viktförändring. För att jag vet att man kan gå upp av kortison. Och förra veckan hade jag gått upp från 63,5 till 65 kilo. 1,5 kilo på en vecka gjorde mej lite smånervös och jag kände att nej, över 65 får det inte bli för då kommer jag börja må dåligt över det så jag bestämde mej för att ta tag i saken på en gång och började med GI fas ett i onsdags morse. Inte så svårt för min del då den dieten är ganska lik det sättet jag redan äter. Men just rivstarten är ganska extrem och man ska gå ner 1-2 kilo första veckan. Idag har femte dagen gått och det har gått bra med maten hittils, men det har inte kännts hundra i kroppen. Jag känner mej inte smalare precis utan det känns som att kroppen suger åt sej det jag äter. Så jag hade inte tänkt väga mej förräns på onsdag morgon då det gått en vecka prick, men jag ville försäkra mej om att det iaf går åt rätt håll och gissa om jag höll på att smälla av när jag ställde mej på vågen. Sen i måndags har jag gått upp två kilo till!!! Nu visar vågen 67 kilo! Och jag VILL INTE VÄGA 67 JÄVLA KILON!!! Jag ser inte smalare ut direkt heller. Mer vältränad har jag blivit sen jag började med yogan men inte mindre. Usch vad ledsen jag blev. GI fas ett kan slänga sej i väggen. Jag orkar inte med det här. Nu kör jag dieten "Sunt Förnuft" och tänker fortsätta med det. Men min viktuppgång skrämmer mej. 3 och ½ kilo på två veckor. Fortsätter det såhär så är jag snart uppe i 70 kg och får inte på mej ett enda klädesplagg som jag äger. Efter min upptäckt imorse var jag inte glad precis men jag satte mej vid datan och googlade runt på kortison och dess biverkningar. För jag lägger all skit på mej själv. Jag ser det som mitt eget fel att jag är sjuk, att det är mitt eget fel att jag går upp i vikt. Och så känner jag mej totalt misslyckad och värdelös. Men efter att ha läst en stund på olika frågespalter osv så började jag inse litegrann att det är inte mitt fel det här med vikten. Det är kortisonets fel. Och alltså min sjukdoms fel:P Enligt all den infon jag hittade så kan man inte hindra en kortisonuppgång nåt vidare med dieter osv utan man får äta medicinen och samtidigt äta så nyttigt man kan. Men ändå gå upp. Och sen när man inte äter kortisonet längre och det har gått ur "systemet" så kan man äta nyttigare och träna och få bort det (om det inte försvinner av sej självt). Så jag är kanske inte så himla värdelös ändå. Nu på kvällen pratade jag med J på msn, hon har också UC. Och då kunde jag prata av mej med henne och hon gav mej stöd och råd vilket verkligen behövdes. Hon sa det att "-Du är ju sjuk!! Och jag går också upp av kortisonet. Men det kan jag inte göra nåt åt medans jag äter det utan det får bli som det blir, och så får man ta tag i det sen när man mår bättre igen. Du har andra saker att fokusera på. Som att magen ska må bra igen osv." Och dom visdomsorden behövde jag verkligen höra från nån. Det är inte mitt fel att jag går upp i vikt. Det beror på min medicin som jag MÅSTE äta för att JAG ÄR SJUK. Jag måste försöka intala mej det. Ett kilo hit och dit är inget att gnälla över men jag är rädd att det drar iväg ännu mera. Det känns som att kortisonet redan drabbat mej tillräckligt. Jag är svullen i ansiktet, jag har finnar (vilket jag aldrig har annars) osv. + att jag nu ökar i vikt. Man mår inte bättre psykiskt kan jag lova..

Så. Nu har jag fått skriva av mej mina ytliga problem. Får se om det känns bättre sen då.. Jag hoppas inte ni tycker att jag är alldeles för fjantig.. Och kom ihåg en sak allihopa!

Man är inte värdelös bara för att man är sjuk!

Hejsan!
Nu har det varit dött här i några dagar så jag känner att jag måste skriva litegrann. Jag är inte och har inte varit på humör att vare sej skriva här eller prata med nån typ på flera dagar. Jag vet inte vad det beror på men det är nog en kombination av många saker. I onsdags morse ringde doktor L och det samtalet var en fruktansvärt stor besvikelse. Droppen rann över då och nu är jag bara ledsen. Inte enbart över det han sa osv utan över mycket som är jobbigt nu. Det är alldeles för mycket på en gång just nu helt enkelt.. Nu undrar ni säkert vad doktor L sa men det är så illa att jag inte ens har kunnat prata med min pojkvän om det än. Jag ska berätta vad vi/han sa men inte nu. Jag är fortfarande så upprörd över hur jävla illa doktor L beter sej att jag som sagt inte ens har kunnat prata med F om det. Tack gode gud för att jag hade tid hos psykologen i onsdags efter samtalet iaf så att hon kunde dra det ur mej. Sen ringde mamma precis efter besöket hos psykologen så jag berättade för henne med i bara farten men sen har det varit tvärnit. Jag som annars pratar som en kvarn får inte ett ljud ur mej. Det får komma när det kommer helt enkelt.. Nu måste jag bara förtydliga att det är inte så att några provsvar var jättedåliga eller att jag är döende eller nåt;P Men han var så fruktansvärt otrevlig och okänslig så ja, det tog musten ur mej. Veckan har jag spenderat med att jag har tränat yoga, promenerat litegrann, städat, pluggat lite, sovit mycket och bara varit hemma. Har inte gjort nåt speciellt. Älsklingen har varit ute och umgåtts med vänner och så både igår kväll och han är det nu med. Men jag klarar inte ens av att umgås med folk nu. Så illa är det. Jag klarar inte av att umgås med mina vänner utan jag vill bara vara själv, så det är skönt att älsklingen är ur lägenheten. Då kan jag sitta här och må dåligt i min ensamhet. Och riva sönder mina nagelband. Jag har insett att det är nåt konstit beteende som jag har. Att när jag mår riktigt psykiskt dåligt så river jag sönder nagelbanden. Inte bra =/ Magen har btw gjort ont hela dagen idag vilket inte heller känns så bra. Tror det är lite stopp nånstans så väntar på att få gå på toa nån gång i hopp om att det ska släppa. Har ätit massa linfön så får se om det släpper;) Imorgon ska jag försöka träna lite och så behöver jag plugga. Så det blir en lugn dag. Får se om jag mår nå bättre eller om jag är lika ledsen. Jag hoppas att alla andra haft en bättre vecka och helg än mej.
Over & Out

 Wiiee!!!! Äntligen!!! =D

Idag klarade F sitt körkort!!!

Åååh jag är så glad för hans skull och våran skull! Du är bäst älskling!!<3

Over & Out^^ 

Doktor L har inte ringt. Jag var så himla säker på att han skulle ringa idag. Har suttit med telefonen i handen hela dagen och väntat. Helt i onödan.. Imorrn är det sju veckor sen jag pratade med han senast. I sju veckor har jag suttit här ensam med min mage och mina mediciner utan nåt som helst stöd från nån inom sjukvården. Sju veckor. Det är hur lång tid som helst. Men det blir väl till att kliva upp tidigt imorrn bitti och ringa till gastrosköterskan för trehundrafemte gången och säga att ja vill ha tag på doktor L och så kan hon ju sätta upp ytterligare en lapp på hans rum. Doktor L;s rum borde vara tapetserat med lappar om att jag söker honom vid det här laget.. Menmen. Han är nog blind..

Godnatt allihopa.